monikafriberg

Jisses vad klockan är mycket ska nog försöka sova som Vanessa gör nu sen ett tag.
Läste lite inlägg på familjeliv.se om hur folk upplevt sina förlossningar och så började jag tänka på min.
Helt klart vill jag ha fler barn, har alltid sagt att jag ska ha tre stycken och visst det var inte länge sedan jag födde barn men helt ärligt när jag tänker på hur ont det gör så vet jag inte om jag vågar, trots det från att krystvärkarna började så tog det 32 minuter för mig att få ut Vanessa men den smärtan är obeskrivlig, jag har stor respekt för dom som har många barn.
Det jag är mest rädd för är att den gången jag blir gravid igen, kommer jag leva i skräck då i nio månader tills förlossningen är klar och jag fått mitt andra barn? Och sen med den bristningen jag fick och mardrömmen då jag skulle kissa, då jag trodde att jag skulle kollapsa i duschen samtidigt som jag kissade, jag vill inte ens tänka på det.. Skräck för mig på förlossningen det skulle vara att bli klippt. Minns vilket tryck det var mot tarmen, rumpan när man födde. Jisses, ska försöka sova nu istället och pussa Vanessa god natt, hon var faktiskt värd all smärta, hade gjort det om igen även om det hade betytt att jag skulle blivit klippt men nu blev jag inte det så nu ska jag inte tänka på detta mer.