18 Mars 2012
Sakta men säkert börjar jag lugna ner mig..
Tänker inte berätta så mycket här i bloggen för väldigt mycket är privat men kan säga som så att
hjärtat slog nog tusen volter innan men nu darrar inte kroppen längre.
När jag flyttade upp med Erik till Finspång, det var ju så att jag ville komma från Ulricehamn.
Tyckte Finspång var en mysig liten stad .
När jag och Erik separerade, jag trodde att suget för att flytta ner till Ulricehamn skulle vara stor men
sen är det så att jag är totalt kär i Norrköping och jag fick många goa vänner.
Det var ju faktiskt så att jag var vuxen och helt enkelt fick ta tag i mitt liv själv och ville aldrig be mina föräldrar om hjälp.
Sommaren förra året var kanon, jag jobbade samtidigt som jag hade roligt med Chessi!
Det var ju egentligen alltid bara jag och hon.
Lärde även känna Sanna och vi vart också väldigt bra vänner.
Jag minns våra promenader vi skulle ta men satte oss i gräset på centrum och bara pratade.
Eller när jag och Sanna alltid var på Wasa och festade.
Jag hade Vanessa varannan vecka förra året kan jag också tillägga.
I augusti förändrades mitt liv, jag ville inte och trodde absolut inte att jag skulle bli kär.
Men jag föll, jag föll för Rickard.
Fick Felix som bonus son och han fick Vanessa som sin bonus dotter.
Vad gäller idag så vet jag inte hur det kunde bli så här?
Hade tänkt att gå undersköterskautbildning, eller iallfall söka nu till hösten men planerna sprack till det.
Fast egentligen sprack dom inte, ni förstår nog till slut.
Jag är inte mer än människa. Jag gör oftast saker som jag faktiskt själv inte tycker om att göra för att visa att jag kan.
Jag går inte efter mina egna drömmar längre, jag anpassar mig istället för att det ska vara bra för alla andra samtidigt.
Jag vill starta eget företag och jag vill för barnens skull utbilda mig till kursledare inom gympa,
men ge mig en spark i röven så detta händer istället än att jag blir total knäpp.
Ena stunden är viljan där, andra stunden är inte viljan där.
Ibland är det svårt att ta steget, man vill inte misslyckas men just att ta steget är svårast.
Man vill ju att allting ska vara erfekt.
Och just nu är ingenting perfekt eller bra.
Är det kärlek så löser det sig, är det inte kärlek då är det så.
För mig är det kärlek och jag gör vad som helst för kärleken,
om båda är nöjda.
Tänker inte berätta så mycket här i bloggen för väldigt mycket är privat men kan säga som så att
hjärtat slog nog tusen volter innan men nu darrar inte kroppen längre.
När jag flyttade upp med Erik till Finspång, det var ju så att jag ville komma från Ulricehamn.
Tyckte Finspång var en mysig liten stad .
När jag och Erik separerade, jag trodde att suget för att flytta ner till Ulricehamn skulle vara stor men
sen är det så att jag är totalt kär i Norrköping och jag fick många goa vänner.
Det var ju faktiskt så att jag var vuxen och helt enkelt fick ta tag i mitt liv själv och ville aldrig be mina föräldrar om hjälp.
Sommaren förra året var kanon, jag jobbade samtidigt som jag hade roligt med Chessi!
Det var ju egentligen alltid bara jag och hon.
Lärde även känna Sanna och vi vart också väldigt bra vänner.
Jag minns våra promenader vi skulle ta men satte oss i gräset på centrum och bara pratade.
Eller när jag och Sanna alltid var på Wasa och festade.
Jag hade Vanessa varannan vecka förra året kan jag också tillägga.
I augusti förändrades mitt liv, jag ville inte och trodde absolut inte att jag skulle bli kär.
Men jag föll, jag föll för Rickard.
Fick Felix som bonus son och han fick Vanessa som sin bonus dotter.
Vad gäller idag så vet jag inte hur det kunde bli så här?
Hade tänkt att gå undersköterskautbildning, eller iallfall söka nu till hösten men planerna sprack till det.
Fast egentligen sprack dom inte, ni förstår nog till slut.
Jag är inte mer än människa. Jag gör oftast saker som jag faktiskt själv inte tycker om att göra för att visa att jag kan.
Jag går inte efter mina egna drömmar längre, jag anpassar mig istället för att det ska vara bra för alla andra samtidigt.
Jag vill starta eget företag och jag vill för barnens skull utbilda mig till kursledare inom gympa,
men ge mig en spark i röven så detta händer istället än att jag blir total knäpp.
Ena stunden är viljan där, andra stunden är inte viljan där.
Ibland är det svårt att ta steget, man vill inte misslyckas men just att ta steget är svårast.
Man vill ju att allting ska vara erfekt.
Och just nu är ingenting perfekt eller bra.
Är det kärlek så löser det sig, är det inte kärlek då är det så.
För mig är det kärlek och jag gör vad som helst för kärleken,
om båda är nöjda.
Kommentarer
Trackback
